De flesta av oss vill vara vänliga, öppna och respektfulla. Ändå händer det att någon känner sig osynliggjord, ifrågasatt eller förminskad – utan att någon ”menade något illa”. Det är här mikroaggressioner kommer in.

Vad är en mikroaggression?

Mikroaggressioner är små, ofta omedvetna handlingar eller kommentarer som nedvärderande eller ifrågasättande av en person utifrån till exempel kön, sexualitet, könsidentitet eller etnicitet. Det kan handla om att:

– Anta att någon är heterosexuell
– Kommentera en kollegas “ovanliga namn”.
– Reagera med förvåning när någon berättar att de har en partner av samma kön.
– Fråga en person ”var kommer du ifrån egentligen?” och då underförstått att personen utifrån sitt yttre inte kan anses ex. svensk eller född i Sverige

Varje enskild kommentar kan tyckas obetydlig. Men när de upprepas över tid – ofta kallat “microaggressions snowball” – kan det skapa en arbetsmiljö som sliter på trygghet och arbetsglädje.

Vad säger forskningen?

Studier inom minoritetsstress (Meyer, 2003) visar att just subtil exkludering ofta har större långsiktig effekt än öppen diskriminering – just för att den är svårare att identifiera och hantera. Många börjar tvivla på sina egna reaktioner: “Överreagerar jag?”

Hur kan vi bemöta mikroaggressioner?

1. Om du själv utsätts: Du har rätt att sätta gränser. Du kan säga “Jag vet att du inte menade något illa – men det landade fel hos mig.”

2. Om du hör någon annan säga något tveksamt: Fråga vänligt: “Hur tänkte du där?” Det skapar utrymme för reflektion utan att skapa skam.

3. Om någon säger till dig: Ta ett andetag. Lyssna. Tacka för att du blev uppmärksammad – och fundera på hur du kan agera annorlunda nästa gång.

Tipsruta: 3 enkla sätt att agera allierad

• Träna dig i att säga ifrån – även vid skämt.
• Lyft fram olika perspektiv i samtal.
• Var inte rädd för att göra fel – var rädd för att inte försöka.

Avslutningsvis:

Ingen är perfekt. Allt vi kan göra är att göra efter beästa förmåga med de verktyg vi har. Vi kan försöka vara öppna, lyhörda och vi kan våga vända blicken mot oss själva, se var vi kan utvecklas. Det är där den riktiga förändringen ligger.